Paraherbs örter tillverkas spagyriskt- en unik gammal alkemisk tillverkningsmetod som lyfter fram det allra bästa hos örten. Resultatet blir lättdoserade, balanserade, koncentrerade och lättupptagliga fullspektrumextrakt. Man känner till över 2800 olika varianter av maskrosor. Taraxacum officinale är den maskros som odlas i kommersiellt syfte främst i de östeuropeiska länderna. För bästa kvalité plockas bladen före blomning och roten skördas under hösten då inulin halten stigit.
Maskrosen innehåller många intressanta ämnen exempelvis lutein, ett färgämne som man hittar i gula fläcken i ögat. Övrig ämnen: taraxacin, taraxol, taracerol och klorogensyra.
Användning
5-10 droppar utblandat i vatten 1-3 ggr dagligen. Gärna i samband med måltid.
5 drp= 175mg spagyriskt extrakt
30 drp= 1050mg spagyriskt extrakt
Omskakas före dosering. Förvaras mörkt i rumstemperatur och oåtkomligt för barn. Rekommenderad dos bör ej överskridas. Kosttillskott bör inte användas som alternativ till en varierad kost.
Spagyriska örter- modern praktisk alkemi i gränslandet mellan vetenskap och andlighet
Den schweiziske alkemisten, botanikern och läkaren Paracelsus utvecklade på 1500-talet den holistiska extraktionsmetoden för växter och svampar som kallas för spagyrik. Paracelus spagyrik har sina rötter i den europeiska alkemin som vilar främst på det antika Egyptens tankegods. Den spagyriska metoden har levt kvar och utvecklats i framförallt Tyskland och Schweiz, och idag även i USA och uppskattas världen över av de som är intresserade av det fina samspelet mellan växter och människa. Utöver att återge och spegla den kemiska sammansättningen från plantan söker man efter att förstå och överföra växtens inneboende karaktär till extrakten.
Tillverkningen av spagyriska extrakt idag sker både med råvaror som kommer från vildväxande plantor eller från odlade plantor. Lika viktig inom spagyriken som själva växtråvaran är den unika spagyriska processen som bevarar den naturliga balansen av ämnen i plantan och gör dem lättupptagliga för människan. Mycket förenklat är den alkemiska spagyriska processen en separation av plantans ämnen i alkohol, därefter kommer reningen och förbränning av själva växtmassan och slutligen återförening av växtens alla delar nu i löslig form.
Separation: Det första steget är en försiktig extraktion av växten i en alkohollösning. Alkohol är ett lösningsmedel som bildas naturligt i växter och människor. Alkohol löser ut både fettlösliga och vattenlösliga ämnen i ett balanserat förhållande. Den moderna spagyriska processen görs ofta i en vakuumbehållare där temperaturen hålls under 50 grader så att inte värmekänsliga ämnen förstörs. Alkoholen avdunstar under processen och kvar blir ett tjockt extrakt.
Rening: Från extraktet separeras därefter växtmassan ut som sedan förbränns i flera steg till en fin vit aska- som nu har renats och växtens mineraler omvandlas till lättupptagliga salter. Dessa salter kan sedan med avjoniserat vatten lösas upp och kristalliseras.
Återförening: Slutligen sammanförs växtextraktet med mineralsalterna och alkohol. Nu sker en naturlig kemisk reaktion, där de organiska syrorna neutraliseras och omvandlas från fettlösliga till vattenlösliga ämnen, så kallade estrar. Under den alkemiska processen löses alla ämnen som essentiella oljor, organiska syror, alkohol och mineraler ut som varit inneslutna i plantan ut för att sedan föras samman igen till ett unikt spagyriskt extrakt.
Från ett globalt perspektiv är det framförallt länder i Asien, som Kina och Indien som bidragit till att den djupare kunskapen om örter och svampar levt vidare och fortfarande finns tillgänglig. Dokumentation från dessa kulturers historiska användning och tillredning av växter och svampar är tillsammans en mycket värdefull kunskapsbank. Här finns uppgifter om vilka växter och svampar som är lämpade att använda i vardagen och vilka som inte är det. Viktigt att komma ihåg är att det är erfarenheter från användningen av helväxt extrakt som huvudsakligen är beskrivna.
I Europa förvaltades och utvecklades antikens kunskap om örter och växter främst av Benediktinerordens munkar och nunnor. Hildegard von Bingen är kanske den mest välkända. Under upplysningstiden och industrialiseringen förlorades mycket av denna samlade kunskap men delar av den överlevde i förenklad form som allmogekunskap. Alkemins holistiska perspektiv och filosofi levde parallellt vidare genom många framstående forskares arbete in i modern tid. Inom alkemin ses växter som hjälpare i människans personliga utveckling. Man studerar bl.a. den levande relationen mellan växter och människa. Och spagyrik kallas idag den gren inom alkemin som specialiserat sig på att ta fram och förädla växtextrakt.
Alkemi- ett modernt holistiskt synsätt: Den tydliga fysiska, mentala och emotionella gräns mellan människan och hennes yttervärld som successivt skapades av den framväxande naturvetenskapen under upplysningstiden i västvärlden har suddats ut av modern forskning och en ny förståelse av människan som fysisk varelse och hur hon interagerar med omvärlden håller på att ta form.
Vi vet idag att i våra kroppar finns ett levande ekosystem, med bakterier, virus och svampar i ständig kommunikation med varandra och cellerna. Det finns tio gånger fler bakterier än celler i kroppen och hundra gånger fler bakteriella gener än mänskliga gener. Från en holistiskt synvinkel menar man att människan och förståelsen av vad hon är bestäms av så mycket mer än summan av hennes celler. Och att allting i universum påverkar varandra på ett sätt som vi i vardagen har svårt att greppa.
Alkemin undersöker och förklarar människan både som en biokemisk varelse och som energivarelse. Hur man lever i en värld där vi vet att den subjektivt upplevda fysiska realiteten är en illusion. Och hur upplevelsen av denna illusion mycket bestäms av samspelet mellan kropp, sinne och känsla. Inom alkemin söker man efter att förädla den subjektiva upplevelsen av världen och sig själv genom att uppnå en balans med den naturliga intelligensen som genomsyrar universum. Alkemin studerar den upplevda verkligheten från alla parametrar. Och har som bas för sitt arbete inte ett exkluderande- utan ett inkluderande förhållande till kunskap, erfarenhet och upplevelser. En metodik som utforskar gränslandet mellan vetenskap och andlighet.
